Nu och Då - älskade lilla Daniel

Älskade lilla Daniel. Var ska vi börja? Du är en av dem som satt allra mest spår i oss och det finns så mycket att berätta om dig.

Det hela började under början av 2013, då vi blev larmade till en liten by långt ute på landsbygden. Första gången vi såg dig låg du på golvet i ett litet lerhus, som var så hett att man knappt kunde andas, med flugorna surrandes kring ditt lilla ansikte. Du rosslade när du andades och din kropp var uppsvälld. Du var 1,5 år gammal och det var din moster som tog hand om dig då din mamma hastigt hade avlidit. Med en stark tro på naturläkemedel var en vätska kokad på gröna blad det enda du hade fått i dig. Du kunde inte gå, knappt sitta. Och du reagerade knappt när man pratade med dig. 

Vägen med dig har varit lång och tuff. Den första tiden när du kom till oss var en kamp om ditt liv. Sakta men säkert blev du starkare och friskare och fram trädde en liten pojke med de största smilgroparna vi någonsin sett.

Som 2-åring fick du lära dig allt på nytt. Att äta, att gå och att leva. Sedan dess har vi kämpat med din utveckling och även om det går långsamt så går det med små steg stadigt framåt. Du är en glad liten pojke som nu i sommar fyller 6 år!

Tänk Daniel, vilka år vi har gått igenom tillsammans. Vi är så tacksamma för att du klarade dig, det vågade vi inte tro första gången vi såg dig där i det lilla lerhuset. 

Du ger oss så mycket genom att bara vara just du. Tack, älskade lilla Danny-boy!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-