Volontärberättelser

Funderar du på att komma till oss som volontär? Låt dig inspireras av tidigare volontärers tankar och upplevelser kring sin resa!

Schack matt. Jag har förlorat igen, mot en 13-åring. Det har gått tre dagar sedan jag köpte schackspelet och Samuel har redan vunnit flera gånger. Med böjt huvud samlar jag ihop pjäserna och säger ”This time I will win”. Vi skrattar både två, för vi vet att det inte är sant.

Att åka som volontär är ingen semester. Det är problemlösning, ett ständigt kramande och många tårar som vill torkas. Det är förlust i schack, plåster till höger och vänster, gråt och skratt av barn i alla åldrar. framförallt så är det värt det! Jag hamnade på ”Tina’s childcare” och är otroligt tacksam för att det blev just där.

Man kan vara volontär på sitt alldeles egna sätt oavsett om det är att spela fotboll, tillverka pärlhalsband eller agera trumlärare. Det spelar ingen roll hur många gånger jag förlorar i schack, jag fortsätter le, för jag känner mig som en vinnare ändå!


Jakob volontär april-maj 2019


Vi pratade länge under gymnasiet om att vi ville volontärarbeta med barn. Av en slump hamnade vi i Ghana på Tinas Childcare. Vilken tur vi hade som hamnade just där!
Efter många ompackningar och efter en nervös flygresa var vi äntligen på plats. Trots alla förväntningar och alla scenarion vi hade tänkt ut om hur allt skulle vara så hade vi såklart helt fel. Aldrig hade vi tänkt att vi hade så mycket att ge, aldrig hade vi kunnat förvänta oss hur mycket kärlek vi skulle få och aldrig hade vi tänkt att 2 månader med samma rutiner kunde innehåll så mycket olika saker och så mycket kärlek, tårar och skratt.
Från att på vardagarna läsa läxor och leka till att på helgerna lyssna på musik, dansa, spela fotboll, tvätta, pyssla eller bara sitta och mysa. Allt detta med barn vi aldrig trodde att vi skulle komma så nära och bry oss så mycket om som vi nu gör. Vi saknar och tänker på dom varje dag.
En av våra favoritstunder var när vi var med barnen på stranden. Alla barnen packades in i skolbussen som bar av mot stranden. Med skräckblandad förtjusning sprang alla barnen i vattnet. Vi hoppade från att vara med dom mindre barnen vid strandkanten, till att simma ut i vågorna med dom äldre barnen till att sitta på stranden och bli inpackade i sand eller bygga sandslott. Solen sken nästan lika starkt som barnens glädje och efter en härlig lunch på stranden var det en buss fylld med lyckliga och trötta barn samt två brända volontärer som åkte tillbaka hem.
Vi startade även en insamling där vi skickade ut bland bekanta vad vi gjorde. Vi lyckades samla ihop så att vi kunde köpa cyklar, kläder, hygienartiklar och bygga två nya lekplatser. Vi hade även möjligheten att använda insamlingspengarna till att gå på en fotbollsmatch med barnen som var väldigt uppskattat! Det var så mycket lättare än vi trodde och varje litet bidrag hjälper verkligen!
Tusen tack för vår hittills livs största resa! Tack Tessa, barnen och alla andra fantastiska människor som vi träffade på vägen! Vi ses snart igen❤️


Wilma & Emelie volontärer februari - mars 2019

Att spendera sin tid i ett annat land är alltid en upplevelse. Att spendera den tiden på ett barnhem i Ghana är en helt ny typ av upplevelse. Att lära känna en ny kultur. Att bli del av den stora familjen på barnhemmet.

Det har varit min dröm att åka som volontär i många år och det är inget jag ångrar. Det är den bästa resan jag gjort. Jag har känt mig så hemma och välkommen i detta land. Barnen och mammorna har tagit hand om mig lika mycket som jag tagit hand om dom. Det är nu några månader sedan jag kom hem och jag minns allt med ett leende på läpparna. Längtan tillbaka är stor. Till landet, barnen, mammorna, Tessa och Susanna som tillsammans gav mig den bästa vistelsen jag kunnat få.

Under min vistelse har jag växt som person, jag har lärt mig nya saker både om mig själv och denna nya kultur. Jag har fått en bättre förståelse för hur människor i andra livsförhållanden har det och hur dessa skrattar minst lika mycket om inte ännu mer. Detta även fast de har så mycket mindre än vi i västvärlden. Deras livsglädje är något alla bör få ta del av och lära sig utav. Jag tror alla skulle må bra av att dansa lite under stjärnorna till afrikansk musik och bara släppa loss. Jag tror jag fått ut minst lika mycket av att vara där som barnen har.

Funderar du på att åka på en volontärresa skulle jag varmt rekommendera detta underbara barnhem. Susanna och Tessa som driver detta gör det så bra och alltid för barnens bästa. Jag är så tacksam över att just jag fick spendera fyra månader på just Tinas Childcare.


Tove volontär februari - maj 2018

"Från Ghana en ljus decembermorgon till Sverige en mörk decemberkväll. Skilda världar under samma himmel, på samma planet. Det är svårt att tänka sig att jag för 4 veckor sedan lämnade andra sidan ekvatorn där jag tillbringat 3 månader av mitt liv. En tid som jag inte ångrat en sekund.

Det är svårt att sätta ord på den tiden jag spenderade på Afrikansk mark. Min vistelse på barnhemmet är något av det bästa jag gjort och jag är så tacksam att jag fick chansen att komma just DIT. Nu är jag hemma igen med lärdomar och vänner för livet.

På något vis hamnade jag i Ghana, det var inte så planerat, jag mest bara bokade och åkte utan att veta vad jag hade att vänta mig. Vad jag hade gett mig in på. Varje dag ställdes jag inför prövningar utanför min bekvämlighet, men det är ju så man växer inom sig själv. Mitt tålamod testades varje dag men gav alltid med sig med en känsla av tacksamhet, kanske en tacksamhet över att vara behövd.

Jag hade ambitioner om att göra massa olika saker och aktiviteter med barnen, jag hoppades på att komma några av de under skinnet så att de skulle kunna känna trygghet till mig och att de skulle vilja släppa in mig i deras värld. Jag hoppades på att få kunna barnen att skratta. Jag hoppades att min vistelse på barnhemmet skulle ge MIG ett nytt perspektiv på hur jag lever mitt liv. Men ingenting blev som jag hade tänkt mig, men det betyder inte något negativt. Tvärtom. Min vistelse på Tinas Childcare var helt fantastisk. Jag hade aldrig någonsin kunnat tro att dessa människor skulle betyda så mycket för mig och att de skulle få en sån stor plats i mitt hjärta.

Tre månader under Afrikas sol lärde jag mig om livet, människor och mig själv, samtidigt som jag fått vänner och upplevelser jag är säker på att jag aldrig kommer glömma."


/Elin
Volontär september - november 2017

"Glädje, kärlek och många roliga stunder är vad som kännetecknar min resa som volontär i Ghana. Och såklart en del tårar, känslor och nya perspektiv. Tårarna och känslorna kom främst när jag skulle åka hem och kikade igenom alla bilder när jag väntade på mitt flyg på flygplatsen i Accra. Fem timmars väntan blev nästan fem timmar av tårar. Tårar som på något vis förändrade mitt liv. När jag nu med lite distans kikar tillbaka på min tid på barnhemmet är det såklart en känsla av saknad som finns där, men också en känsla av glädje och tacksamhet för att jag fick träffa världens underbaraste barn och hänga med dem under tre veckor. 

Hittills är detta en av mina bästa och starkaste upplevelser i mitt 23-åriga liv och när jag kom hem så började jag direkt fundera på när jag skulle åka tillbaka. Jag lovade barnen att jag skulle komma tillbaka om ett till två år och självklart vill jag inte göra dem besvikna. Att få möjligheten att umgås med barnen konstant under dessa veckor på lika villkor där lärande och kärleken var ömsesidig är vad jag tycker är allra finast med min resa. Jag åkte under barnens sommarlov vilket gjorde att jag fick extra många härliga stunder tillsammans med barnen. 

Att leka, brottas, hänga, mysa, spela olika bollsporter, jaga varandra, prata, lära, måla, rita, pärla, klättra i papaya-träd, skörda majs och mycket annat har aldrig varit så roligt som just under denna resa. Ibland kände jag mig som ett barn (typ när vi hade chokladkrig eller när vi jagade varandra fyra varv runt huset) och jag är övertygad om att det ger en själv så mycket mer, men även barnen. Att hitta balansen mellan den vuxna som stöttar, plåstrar om och finns där och den som blir barn på nytt gör att alla parter får ut mer. 

Under resan fick jag även möjligheten att göra inköp till barnhemmet för pengarna jag hade samlat in. En upplevelse och utmaning i sig men tacksamheten och glädjen barnen och mammorna (som för övrigt är fantastiska - vilka superkvinnor) visade gör att det var värt varenda strid om priser och det var även värt varenda meter med saker på huvudet. Just tacksamheten för det lilla är något som jag inspireras av och tar med mig tillbaka till Sverige. 

Susanna och Tessa, arbetet ni gör är fantastiskt och jag inspireras så mycket av er vision och allt ni åstadkommer. När man varit på plats blir det på något vis ännu mer inspirerande, då man själv fått uppleva och se dem kulturella skillnaderna som ibland gör saker och ting svårare än vad det borde vara. Jag följer er med spänning och hoppas kunna bidra till ert arbete under en lång tid framöver. 

Och vet ni vad? Jag är övertygad om att barns glädje och nyfikenhet kan förändra världen!"


/Dino Jahic
Volontär augusti 2017

"Att göra en volontärresa har inte varit någon självklarhet för mig. För ett år sedan vid denna tidpunkt var idén att göra en sådan resa långt borta från mina tankar. Jag tror även att jag använde ordet aldrig. Men om jag har lärt mig en sak så är det att aldrig säga aldrig. Innan du vet ordet av det så står du där och gör just det du sagt du aldrig ska göra. Det var just det som hände mig. Personen som var så emot det hela skulle nu befinna sig i Ghana i tre hela månader! Väl där så fick jag möta de finaste, underbaraste, mest nyfikna, roligaste, gladaste barnen. Min tid där var inte utan utmaning, men är samtidigt en av de viktigaste och underbaraste upplevelser. Vad fick mig att göra denna resa och välja just det här projektet?

Några år tillbaka läste jag en artikel om Susanna. Artikeln gjorde ett stort intryck på mig, men hur pass stor skulle jag inte få veta först några år senare. Jag kommer ihåg att jag tänkte hur cool och modig Susanna är, att som en ung kvinna att ge sig iväg till Afrika och starta ett barnhem. Några år senare började jag på allvar fundera på att vara volontär för en period. Jag hade dock mina reservationer till att göra en volontärresa. För att jag skulle vara volontär kände jag att det projekt jag skulle åka till skulle engagera mig och kännas helt rätt. För mig var det viktigt att jag delade projektets vision och att jag kände initial tillit till de personer som drev det. Efter en del sökande på nätet kommer jag till ”Together as One” hemsida där jag läser om Susanna och Tessa och allt det fantastiska arbete som de utför i Ghana. Jag känner igen Susannas namn och minns tillbaka till artikeln jag läste några år tidigare. Projektet ”Together as One” blev då det självklara valet för mig. Artikeln hade gjort en sådant stark och positiv intryck att jag inte kände någon tvekan på att detta var det rätta valet.

Jag åkte iväg utan att veta vad jag kunde förvänta mig. Det är svårt att föreställa eller förbereda sig på vad som väntar en där och vad man kan komma att uppleva. Därför gick jag in i det med öppet sinne. Jag fick uppleva många fina och lyckliga stunder. Det har varit mycket skratt, tårar, lek och kramar. Att diska, tvätta kläder och laga mat har aldrig varit så roligt som de stunder när jag gjorde allt detta tillsammans med barnen. Det var också tillfällen då jag kunde känna en stark känsla av frustration och sorg men samtidigt känna så mycket glädje och kärlek. Barnen gjorde min vistelse där oförglömlig och något jag kommer alltid bära med mig i mitt hjärta. Men också att få träffa Tessa och Susanna personligen och möta andra fantastiska volontärer har bidragit till att göra den här resan till minnesrik och inspirerande. I mötet med alla dessa fina personer fick jag lära mig mycket vilket är något jag uppskattar och värdesätter mycket! Framförallt fick jag av barnen lära mig att känna glädje för det lilla. Av Tessan och Susanna lärde jag mig det fantastiska man kan åstadkomma om man har modet och viljan att gå bortom sig själv och genuint arbetar för att förbättra andras levnadsvillkor och livsförutsättningar. Ett arbete som är inte det lättaste många gånger och inte utan sina utmaningar.

Tusen tack till Tessa och Susanna för att jag fick komma till er. Ni är fantastiska eldsjälar och inspiratörer! Mycket tacksamhet till barnen som tog emot mig med öppna armar. Ni är de finaste och underbaraste jag träffat! Tack till mammorna som var så måna om mitt välmående där. Och sist till alla volontärer jag mött för ert kamratskap och stöd. Ni är fantastiska personer!"


/Cibelle Chaocheva
Volontär januari – april 2017

"Sedan jag utbildade mig som dansledare år 2014 är stunden då jag dansade tillsammans med barnen på Royal best hope school bland det finaste och roligaste jag har gjort. Det jag lär ut kallas Zumba och innebär att jag mixar flera olika dansstilar från latinamerika i ett pass.

Inför passet var jag nervös då jag inte visste hur barnen skulle reagera på varken musiken eller rörelserna då de aldrig tidigare testat på det, men så fort vi satte igång och jag fick se glädjen och höra allt skratt så släppte nervositeten. Jag är både glad och tacksam att jag fick uppleva det här tillsammans med barnen och kommer föralltid att minnas den stunden vi hade tillsammans!"


/Angelica Gullborn 
Volontär mars-april 2017

"För drygt två år sen bestämde jag mig för att åka som volontär till Shalom orphanage i Kofi Ansah som drevs av Susanna från Together As One. Att åka som volontär var något jag länge velat göra och när jag fick reda på detta ideella arbete kändes det som en självklarhet att det var dit jag ville åka. En väldigt unik och fantastisk upplevelse fick jag med mig från mina veckor i Kofi Ansah och när jag åkte hem kände jag direkt att jag ville åka tillbaka. Så nu drygt två år senare fick jag möjligheten att åka tillbaka men denna gång till Tinas Childcare som återigen fick mig på fall och jag fick upp ögonen ännu mer för hur mycket jag tycker om Ghana och dess kultur. Även fast jag hade varit i Ghana förut så blir det alltid en ny upplevelse i detta händelserika land. Men en känsla jag direkt återigen fick när jag kom till Tinas Childcare är den familjära stämningen. Gemenskapen mellan de tre fantastiska mammorna som arbetar på barnhemmet och mellan de underbara barnen. Man blir en del av den stora härliga familjen. 

Det är en obeskrivligt speciell känsla fylld av kärlek och gemenskap man får till barnen. Många roliga och mysiga stunder när vi tillsammans hoppar hopprep, gungar och leker ute på gården eller när vi ritar, viker boxar och flygplan, eller när vi bara en lördagseftermiddag kollar på film med barnen och bara myser och är i stunden. Något som jag tycker är väldigt viktigt som ett barn behöver, att bara få vara, prata om allt mellan himmel och jord och bara kramas och känna varandras närvaro som skapar en trygghet. Att bara vara där för barnen, att trösta, att hitta på aktiviteter och lekar, att plåstra om, att hjälpa med läxor. Det finns väldigt mycket som man tar för givet att ett barn ska få och behöver som inte alltid är en självklarhet här, då känner man verkligen att man behövs och finns till hands. I den här miljön är det också lätt att finna nöje i sådana enkla sysslor som att diska och tvätta, då många skratt utbyts när de ser vår brist på teknik och förmåga att göra på ghananskt vis. Vilket ändå tas emot med glädje och tacksamhet. 
Man får se och lära sig mycket som man aldrig kan föreställa sig om man inte är mitt i det och får uppleva det. Såväl mycket skratt och glädje som frustration. Men trots den stora kulturella skillnaden som man kan ha svårt att förstå så känner man en meningsfullhet fylld av så mycket kärlek. 

En stor erfarenhet var också att få uppleva två olika sorters resor i Ghana, att från att leva väldigt primitivt i Kofi Ansah inne i regnskogen till att bo på Tinas Childcare lite mer på den öppna landsbygden med lite mer faciliteter. Att jag också fick träffa några av barnen från Kofi Ansah som nu Togehter As One har fosterfamiljstöd åt var fantastiskt kul. Att återförenas efter två år var en speciell och känslofylld känsla, att se hur stora och trygga de blivit och lyckan att se hur bra dom återigen har fått det trots alla omständigheter. 

Jag är så glad och tacksam att jag fått uppleva och fått vara en del av allt detta och jag slutar aldrig förundras över vilket fantastiskt arbete Tessa och Susanna har åstadkommit, och att se att dom dagligen arbetar och vigt sina liv åt detta arbete ger en otrolig trygghet och personlighet i deras åtagande. En fantastisk erfarenhet och minne för livet och återigen fick jag längtan efter att åka tillbaka när jag lämnade Ghana."  


/Moa Lofterud
Volontär oktober 2016