2016 > 06
Benjamin föddes med en grov deformering av underben och fötter, precis som sin storebror Prince. Till skillnad från Prince, som har varit hos oss i över 6 år nu, så kan Benjamin inte gå. Han är dock en mästare på att ta sig fram på alla fyra, snabb som en vessla och alltid med ett stort leende på läpparna!
Att se hur de andra barnen stöttar och underlättar vardagen för Benjamin, värmer alltid i hjärtat. Det talar än en gång för vilken stor och härlig familj vi är. Våra ungar är våra hjältar, alla på sitt alldeles speciella och unika sätt.
Här hos oss blev det ingen dans runt en midsommarstång, men däremot fotbollsmatch mot skolan i grannbyn under palmerna.
Hoppas ni alla har haft en skön helg!
Bygget av vår skolbyggnad bredvid barnhemmet för våra yngsta barn går framåt och såhär långt har vi kommit hittills! Just nu har vi inte de ekonomiska medlen som krävs för att slutföra bygget, men vi håller tummarna för att barnen ska få inviga sina nya fina klassrum till nästa läsår!
Idag blev det mycket kramandes på internatskolan, då Esenam och lilla Nicolas följde med och hälsade på. Gladast av alla var nog Bebei, som saknar sin syster extra mycket som nu ensam tjej i grabbgänget.
Nästa vecka blir det långhelg för barnen då de har mitterminslov. Efter mycket tjat ska de nu till deras stora glädje istället för att åka hem till fosterfamiljen få komma och hälsa på hos Esenam där hon bor nu!
Idag har vi haft hemkunskap på barnhemmet! Egengjorda vårrullar stod på schemat, ett vanligt tilltugg här i Ghana att köpa på stan, men det tar lång tid att göra och är ingenting som barnen på barnhemmet är vana vid. En femstegsprocess som för oss tog fyra timmar att göra, men gott blev det!
Såhär ser det ut hos oss här i Ghana just nu. Regnperiod och kraftiga översvämningar överallt. Katastrofen är ett faktum och skördar många liv. Förra året exploderade en bensinstation och 130 personer dog, till följd av gamla trasiga elledningar som mötte vatten. Den senaste veckan har hittills 10 rapporterats döda, till följd av byggnader som rasar och folk som drunknar. Tusentals hem har helt sköljts bort. Sen har vi alla följdkatastrofer som väntar, som till exempel kolerautbrott till följd av en obefintlig sophantering och sopor som nu sprids med vattnet. Folk som hos oss ute på landsbygden dör då alla vägar totalförstörs och de isoleras så att det inte går att söka sjukvård. Skolor stänger och det går inte att få tag på mat. Listan kan göras lång.
Vatten, som ofta känns så självklart och simpelt i Sverige, men som här bär på en enorm kraft att påverka och förstöra liv, både när det kommer i överflöd och när det lyser med sin frånvaro.
När det är dags för en volontär att åka hem blir det kramkalas i mängder! Så även när det var Marieke från Belgiens tur att lämna oss häromdagen. Vi har haft riktig tur som fick låna Marieke under några veckor, hon har till hundra procent gått in i sin roll och från morgon till kväll hjälpt till med undervisning för våra yngsta i skolan, i hushållet med tvätt och matlagning, samt anordnat aktiviteter för barnen och hjälpt till med läxorna. Tack för allt Marieke!
I helgen har vi haft besök av byns sömmerska, som har lagat barnens skoluniformer och hemmakläder. Det slits fort här med all påfrestande handtvätt!
Sömmerska är ett väldigt vanligt yrke här och barnen är ivriga att få lära sig. De snappar upp allt de kan och de äldre har spenderat dagen kring sömmerskan i förhoppning att kanske få hjälpa till med att sprätta eller byta färg på tråden.
Idag har det varit stor ceremoni på våra internatbarns skola, för att fira de elever i avgångsklassen för Preschool, Primary och Junior High. Hövdingar, politiker och föräldrar var inbjudna och det bjöds på ett fullspäckat program. I år fick våra barn sitta som åskådare men nästa år går Cephas ut klass 6 och får därmed vara med och hyllas samt firas med avgångsklassen för Primary!
Nu har den tredje och sista terminen för detta läsår kommit igång ordentligt. High five på den tycker Daniel och Bernard, som dock oftast tycker det roligaste med skolan är att smita iväg upp till vårt kontor och tjuvkika på de äldre barnens skolbyggnad!
Den kommunala skolan i Ghana har mycket att önska. Där är barnen tacksamma om lärarna överhuvudtaget kommer till skolan och om de gör det, att de faktiskt även undervisar. Lärandet är väldigt sporadiskt och undermåttligt, tyvärr. Många familjer väljer därför att sätta sina barn i privatskola, för att undervisningen där är betydligt bättre. Att gå i privatskola är dock dyrt och för familjer som bor långt ut på landsbygden finns varken tillgängligheten eller pengarna.
Vi valde att bygga Royal Best Hope School i den lilla byn Oboyambo, en liten by med 300 invånare som bor i lerhus mitt i djungeln, för att ge de barn som annars inte har möjligheten till bra utbildningen, just det, bra utbildning.
Vi började med ca 100 elever från byn men det har nu, ett år efter invigningen, växt till 500 barn från 27 olika byar. Barn som våra 3 skolbussar gratis hämtar och lämnar varje dag.
Med våra engagerade lärare och satsning på praktisk utbildning, datasal, NO-lab, bibliotek, material till kreativa ämnen så som bild och syslöjd, har snabbt gett vår skola ett gott rykte och fler barn kommer varje dag och vill börja. Vi är raknade i den högsta kategorin bland alla skolor i hela Ghana.
Att driva detta, att ha allt ansvar för huruvida vi kommer att kunna fortsätta, är inte lätt. Vi tar ut en symbolisk summa på 200 kr om året per elev,
en summa som inte på länga vägar täcker de kostnader som vi har.
Att göra detta, att kunna ge dessa barn möjligheten att förändra sin framtid, att motivera dem att lyfta blicken och se möjligheterna som finns där ute,
att göra en skillnad i dessa barns liv, det är vår dröm. Men vi behöver er hjälp att fortsätta förverkliga denna dröm.
Vill du bidra till att förändra ett barns liv, att ge dem en framtid de annars inte hade fått?
Bli månadsgivare!
Tillsammans gör vi skillnad!