2017 > 06

Det är inte ofta vi ber på våra bara knän om hjälp. Men nu har vi inget annat val!

Två av våra tre skolbussar har brakat ihop totalt och behöver nya motorer, till en kostnad av totalt 50.000 kr. En situation som för oss är katastrofal då pengarna inte finns och utan bussar kommer våra elever inte till skolan. 
Våra tre skolbussar hämtar varje dag ca 400 elever från 27 små byar ute på landsbygden. Elever som tidigare inte har haft möjlighet att gå i skolan. 

Så nu ber vi er, snälla hjälp oss! Kan vi inte laga våra bussar så är vi tvungna att stänga skolan och då står barnen än en gång utan utbildning!

Hjälp oss genom Bankgiro 221-1126 eller Swish 1230973081. Vi är så tacksamma för ditt bidrag!

Läs hela inlägget »

Älskade lilla Daniel. Var ska vi börja? Du är en av dem som satt allra mest spår i oss och det finns så mycket att berätta om dig.

Det hela började under början av 2013, då vi blev larmade till en liten by långt ute på landsbygden. Första gången vi såg dig låg du på golvet i ett litet lerhus, som var så hett att man knappt kunde andas, med flugorna surrandes kring ditt lilla ansikte. Du rosslade när du andades och din kropp var uppsvälld. Du var 1,5 år gammal och det var din moster som tog hand om dig då din mamma hastigt hade avlidit. Med en stark tro på naturläkemedel var en vätska kokad på gröna blad det enda du hade fått i dig. Du kunde inte gå, knappt sitta. Och du reagerade knappt när man pratade med dig. 

Vägen med dig har varit lång och tuff. Den första tiden när du kom till oss var en kamp om ditt liv. Sakta men säkert blev du starkare och friskare och fram trädde en liten pojke med de största smilgroparna vi någonsin sett.

Som 2-åring fick du lära dig allt på nytt. Att äta, att gå och att leva. Sedan dess har vi kämpat med din utveckling och även om det går långsamt så går det med små steg stadigt framåt. Du är en glad liten pojke som nu i sommar fyller 6 år!

Tänk Daniel, vilka år vi har gått igenom tillsammans. Vi är så tacksamma för att du klarade dig, det vågade vi inte tro första gången vi såg dig där i det lilla lerhuset. 

Du ger oss så mycket genom att bara vara just du. Tack, älskade lilla Danny-boy!

Läs hela inlägget »

Midsommarstång klädd med palmblad och blommor, kransar på huvudet och ringdans till små grodorna. 

Såklart vi ska fira midsommar i Ghana också!

Läs hela inlägget »

Att gå tillbaka i arkiven tänkte vi skulle vara roligt för er, för att få se vilken otrolig resa vi har gjort tillsammans under de här åren. Vi kan dock konstatera att det är minst lika roligt för oss! Man glömmer så lätt bort vad barnen faktiskt har växt och utvecklats, när man lever tillsammans med dem hela tiden.

Våra två "barn" Isaac och Justice har nu växt upp till två ungdomar som både kommit i puberteten och målbrottet. De var båda 9 år gamla när de kom till oss 2010 och är nu med sina 16 år våra äldsta grabbar!

Läs hela inlägget »

Att ha ett svårt handikapp som barn i det här landet stänger ofta möjligheterna till en god framtid. Man anses ofta dra skam över familjen och ses som en börda. Av samma anledning vill de flesta skolorna inte ta emot en. Kunskap saknas och hjälpmedel uteblir.
 
Med svårt deformerade fötter var det så Prince situation såg ut när han som 4-åring kom till oss 2010. Livsglädjen fanns där långt inne, men en stor osäkerhet tog över. Att få komma till ett tryggt hem och en kärleksfull familj gav Prince en ny chans i livet och sakta men säkert försvann osäkerheten. När Prince fick börja skolan var nog den största dagen i hans liv, en känsla att få vara precis som alla andra. Det visade sig snabbt att han hade otroligt lätt för att lära sig och det dröjde inte länge innan han var bäst i klassen.  
 
I takt med att Prince fann sin plats i vårt gäng påbörjade vi kampen om att hitta en lösning för hans handikapp. Det som började med undersökningar och ortopedkontakt inom Ghanas gränser växte och involverade snart otroligt många hjälpsamma människor i Sverige. Efter ett års kämpande och många turer fram och tillbaka med röntgenbilder som skickades runt ledde kontakter likt ett spindelnät fram till expertutlåtande från världens främsta barnortoped i USA, specialiserad på precis den här typen av deformation. Domen blev som ett hårt slag rakt i hjärtat. Det tycktes inte finnas mycket att göra och då levnadssituationen här i Ghana ser så annorlunda ut är amputation inte heller ett alternativ.
 
Idag är Prince 11 år och har flyttat med oss till vårt nya barnhem. Han går i vår skola Royal Best Hope School och börjar i höst klass 7, fortfarande med toppbetyg. Trots sitt handikapp gör han allt för att det inte ska få hindra honom. Han är världens mest godhjärtade kille och så glad. Han älskar fotboll och spelar ofta och gärna, trots att han inte alltid hänger med i samma takt som de andra barnen och behöver vila lite oftare. Vi gör vad vi kan för att underlätta vardagen för honom och foppatofflor har visat sig vara den avlastning som fungerar bäst.
 
Våra hjärtan svämmar över av stolthet. Att en god framtid trots allt väntar finns det inga tvivel om. Prince är vår stora hjälte!

Läs hela inlägget »

De är två av de barn som varit med från starten av Tinas childcare. Vi träffade dem för första gången januari 2014 och nu tre år senare har de vuxit upp till friska, nyfikna, självständiga och levnadsglada 7 åringar.

De har alltid varit våra småttingar men när de nu till hösten börjar klass 1 måste vi ju, trots att vi kanske inte vill egentligen, erkänna att de faktiskt inte är minstingarna längre men det stoppar oss inte från att sno åt oss en gosestund då och då ändå!

Läs hela inlägget »

September 2014 togs det första spadtaget och lerhyddor, som varje regnsäsong spolades bort, omvandlades till riktiga klassrum. Januari 2015 stod det klart! Då hade vi 200 elever, idag har vi 500 från 27 olika byar som varje dag hämtas gratis av våra 3 skolbussar. Vi har 12 klasser från dagis upp till nian.

Oboyambo är en fattig by på landsbygden liksom resten av de 26 byar som våra elever kommer ifrån. Familjerna är alla lantbrukare och farmare och lever under knappa förhållanden. Syftet med skolan är att hjälpa familjerna att hjälpa sina barn att få en bra skolgång och en bättre framtid. Många av barnen gick inte i skolan innan de kom till oss. Vi tar en symbolisk skolavgift (ca 5 % av vad en skola av vår standard normalt tar) och även det kan ibland vara en utmaning för dessa familjer.

I år hade vi vår första avgångsklass i årskurs nio och vi hoppas på många fler!

Läs hela inlägget »

2010 - Efter en tuff start i livet blev Bebei och Moses två av de första barnen som flyttade in hos oss när barnhemmet i Kofi Ansah byggdes. Två blyga små knattar, som hade svårt att knyta an till några andra än varandra.

2013 - Tack vare en trygg och kärleksfull tillvaro har Bebei och Moses utvecklats till två riktiga små busfrön vars skratt får vem som helst att smälta. Glada och nyfikna som alla barn bör få vara.

2017 - Vi har lämnat Kofi Ansah och kämpat för att finna lösningar för att kunna fortsätta kämpa för våra barn. Bebei och Moses går nu på internatskola och går idag i klass 3 respektive klass 4. Med sina fina prestationer kommer de att få en ljus framtid och vi är så otroligt stolta över dem. 

Dessa två små barn har en alldeles speciell plats i våra hjärtan och vi är så himla glada att få följa dem så länge!

Läs hela inlägget »

Sedan januari 2015 har det hänt en hel del för våra elever Gideon, Michael och Emmanuel. Förutom att de växer så det knakar så klättrar de uppåt i klasserna och det är så kul att få följa deras kunskapsutveckling. Michael och Emmanuel har nu börjat högstadiet och därmed även fått byta skoluniform!

Läs hela inlägget »

Namnet Together as One kommer från en teckning som ett av våra barn, Daniel, ritade. Mer passande kunde det inte bli, för det är ju precis det vi är - Together as one!

Läs hela inlägget »

För att fira vårt jubileum och för att visa hur våra barn och projekt har växt kommer vi köra en serie med nu och då inlägg. Först ut är Esenam och Nicolas.

2010 juni - en 13 årig Esenam och vårt första möte
2016 februari - en nybliven mamma till lilla Nicolas
2017 maj - 20 årig hårfrisörska med en livlig son på på 15 månader 

Läs hela inlägget »

3 års jubileum!

Susanna har sedan 2010 pendlat Sverige - Ghana för att driva olika projekt och Terese gjorde henne sällskap 2013. Våren 2014 i en liten by i Ghanas djungel föddes idén om Together As One och idag har det gått tre år sedan den dagen. Det var då vi tog steget, det var då vi valde att på heltid satsa på detta, att viga våra liv åt dessa barn. Vi lämnade nu Sverige, familjer, vänner, jobb och hem bakom oss och flyttade till Ghana. Det har varit en skumpig resa minst sagt och vi har gått igenom mycket tillsammans! 

Vi har byggt upp Tinas childcare och Royal Best Hope school från grunden. 
Vi har idag 41 barn på Tinas childcare, barn som av olika anledningar inte har någon annanstans att ta vägen. Vi hjälper 500 fattiga landsbygdsbarn från 27 olika byar att få en bra utbildning genom Royal Best Hope school. Vi stödjer idag tolv tidigare barnhemsbarn, som nu bor hos släktingar eller i fosterfamilj, i både hemmet och med utbildning. Fyra av dem går på internatskola och resten i vår skola i Oboyambo. Vi tar även hand om 20 åriga Esenam och hennes 15 månader gamla son Nicolas till hundra procent då hon blev utkastad från både skola och hem när hon blev gravid. 

Vi har upplevt glädje och sorg, vi har fått ta emot nytt liv och sagt farväl till ett annat.
Vi har slitit vårt hår men samtidigt få ta emot så mycket kärlek att det svämmar över. 
Är vi klara? Verkligen inte! Om det är något som de tre åren här har visat oss så är det att vi behövs, att vi gör skillnad och vi är stolta över vad vi åstadkommit så här långt – tillsammans med er. Vi ser ljust på framtiden och är övertygade om att vi kommer fortsätta göra skillnad – vi hoppas ni är med oss!

Ingen kan göra allt men alla kan göra något – tillsammans gör vi skillnad!
Kärlek från Ghana!
/Tessa & Susanna

Läs hela inlägget »

Nu har vi sagt hej då till våra nior, nästa vecka skriver de sina slutprov och efter det kommer de inte tillbaka till skolan. Det var en dag fylld med dans, sång, lovord, lycka till önskningar, överlämnanden av ansvar till åttorna som nu blir äldst i skolan och en väldans massa fotografering! 

Som traditionen bjuder uppklädda i traditionella kente dräkter lyste det verkligen om dem och det är vår stoltaste dag som skola hittills. Dessa 18 stycken ungdomar är de första som lämnar vår skola och lite ledsamt är det. Men med vårt stipendie för gymnasiet kommer vi fortsätta följa en eller flera av dem vilket vi verkligen ser framemot!

Läs hela inlägget »

Arkiv