2018 > 02
Utflykten till lekparken i Accra för de yngsta barnen blev succé!
Skratt skoj och många nya intryck och upplevelser blev det. Att nyfiket få utforska sin omgivning via lek är en viktig del i barns utveckling och för våra barn som inte så ofta lämnar barnhemmet är detta ännu viktigare.
Stort tack till Er alla som via bidrag gjorde detta möjligt, barnen hade en helt fantastiskt rolig dag!
Idag har vi ätit tårta och haft 2-årskalas för vår lilla Nicolas, något som vi inte ens vågade drömma om att vi skulle få uppleva den där dagen då han föddes för två år sedan. Idag är han en liten kille full av liv och skratt, mot alla odds. Egentligen skulle han ha varit död.
Idag för två år sedan satt vi på golvet i en stor sjukhussal, bland väldigt många andra kvinnor. En del höggravida, en del nyförlösta och en del som drabbats av havandeskapsförgiftning, som senare dog mitt framför våra ögon. Vidriga förhållanden, där bakterier fordras och döden är ständigt närvarande. Där satt vi med en liten nyfödd bebis i famnen, mitt i röran. En liten bebis som senare fick namnet Nicolas. Vi förstod snabbt att något var fel med den lille, men läkarna vägrade ta blodprov. Det kostar för mycket. Mitt i förtvivlan låg också Nicolas mamma Esenam. Ung och chockad, utslängd av sin familj då hon blivit gravid av misstag. Oförmögen att amma sitt barn och där och då trodde vi hon hade gett upp helt.
Efter tre dagar lyckades vi tillslut tjata oss till ett blodprov, när Nicolas blivit så svag att han knappt ens orkade andas. Blodprovet visade sepsis, blodförgiftning, och antibiotikakur efter antibiotikakur sattes in. Vi gjorde vad vi kunde för att samtidigt stötta Esenam som var helt förtvivlad över att inte kunna ge sin son mat. Nicolas tog inte bröstet över huvudtaget och allt han fick i sig var det som vi handgripligen pumpade ut.
Efter ytterligare några dygn vände det äntligen. Behandlingen gav resultat samtidigt som amningen som en skänk från ovan kom igång. De senaste två åren har Esenam kämpat för att själv uppfostra sin lilla son, med vårt stöd. Hon är idag inne på sitt andra år på en lärlingsutbildning för att kunna bli frisör och Nicolas har börjat på dagis.
Känslan idag går inte att beskriva, det är magiskt att vi tillsammans med Esenam och Nicolas står här idag. Det trodde vi aldrig. Tacksamhet är nog det ord som bäst får beskriva den känslan!
Grattis på 2-årsdagen älskade älskade Nicolas!
Vi jobbar ständigt för att ge våra barn ett bra och rikt liv och att vidga deras vyer. Att få komma utanför barnhemmets väggar och få uppleva nya saker och självklart ha kul tycker vi är väldigt viktigt. Vi skulle nu vilja ta med de mindre barnen, de minsta upp till klass 3, till Accra och en lekpark. En lärorik men framförallt roligt utflykt, något som de tyvärr sällan får göra.
Vill ni hjälpa oss att ge barnen denna utflykt?
Varje barn kommer kosta 60 kr, då ingår lekpark, mat, dricka och en glass!
Bankgiro: 221-1126
Swish: 1230973081
Tack!
Välkomna säger vi till Maben, Mekua och Mama – tre små tjejer som vår stora barnhemsfamilj har utökats med!
Tjejerna som kommer från samma familj har växt upp med sin mormor, något som inte är allt för ovanligt här. En mormor som nu har blivit för gammal och sjuk för att klara av att ta hand om dem och utan några andra släktingar som kan hjälpa till har de fått komma till oss.
Vi är glada att flickorna även fortsättningsvis får möjlighet att vara tillsammans och att vi får bli en del av deras framtid!
Det här är Alfred, 19 år gammal och en väldigt fin kille.
Vi hade inte träffat eller hört från honom på nästan 3 år tills det där samtalet kom och tillslut mötet. Ett efterlängtat möte!
Det var knappt vi kände igen honom, då en tonåring och nu en ung man. Han är ett av de barn som bodde på barnhemmet i Kofi Ansah, ett barnhem vi stöttade innan vi startade Together As One, men som senare stängdes. Alfred åkte då för att bo med familjemedlemmar.
Vi satt länge och pratade om hur han har haft det, vad han har gjort och vad som fått honom att återvända. Han vill gå klart skolan och en dag bli polis eller elektriker. Han har inte gått i skolan sedan han lämnade oss för 3 år sedan, han gick då i åttan. Det kommer bli tufft att återvända efter ett så långt uppehåll och mitt i skolåret men han har viljan och vi ska göra allt vi kan för att hjälpa honom.
Välkommen hem Alfred!